På Löfstad slott kan man verkligen känna av historiens vingslag.
Tänk om de vitkalkade väggarna kund tala, hur mycket skulle de då inte ha att berätta...
Det väl tilltagna julbordet serverades i det som en gång var slottets kök,
där en gigantisk spiskåpa skvallrade om var grytorna en gång hade stått och puttrat.
Det kalla julbordet kan inte ha lämnat någon besviken, där fanns så mycket gott.
Det varma däremot, som liksom var lite undangömt i ett hörn
med en Janssons frestelse som var rätt smaklös och med revben som var torra,
kan jag inte säga att jag blev särskilt imponerad av :(
Men det hade jag snart glömt när jag kom till dessertbordet.
Oj, så mycket gott de hade lyckats få plats med där.
Någon dans kring granen blev det inte, vilket vi nog hade behövt med tanke på hur mycket vi stoppade i oss, men bocken och julklapparna var iaf på plats.
Nu sitter vi här hemma och tittar på Tv, på alla duktiga skidåkare som svischar fram i spåren, medans vi inte kommer orka röra oss ett enda dugg mer idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar