Att öva mindfulness-vad väcker det för känslor?

En kommentar jag fick på inlägget här om dagen om att öva mindfulness fick mina tankar att spinna vidare kring varför mindfulness kan upplevas provocerande, och det är precis som jag skrev i inlägget att  vi alla har olika erfarenheter från livet som gör att vi tolkar saker och ting på olika sätt. I vårt stressade samhälle fyllt med att-göra-listor kan nog ett påstående som att öva mindfulness  ses som ytterligare ett måste att lägga ner tid och engagemang i. Jag ser mindfulness mer som reflektioner här och nu, vad ser jag, vad känner jag, hur påverkar det min kropp, blir jag glad, blir jag ledsen, blir jag upprörd, och inte som ytterligare ett måste som det ska avsättas tid till utan helt enkelt en del av livet. Det handlar för mig om att jag är medveten om min kropps signaler och hur den påverkas av negativa och stressande tankar. Det är en pågående process att vara här och nu, inte något jag planerar in i min agenda, att jag är medveten om och upplever tillvaron runt i kring mig och inte rusar fram och missar allt vackert, roligt och energigivande som finns just här och nu.

Solglittriga ögon Smittsamma, pärlande skratt Små, lätta moln