Semester på Kap Verde - Sal - Santa Maria, del 1

Kap Verde består av 18 öar i Atlanten utanför västra Afrikas kust, nio obebodda och nio bebodda, och under jul och nyår besökte vi en av dem, Sal.

Längst till vänster på väggkartan ser man ön Sal .

Den söta och rara fotografen på bilden var med och fotade oss turister under en rundtur på ön.

Sal är en platt, sandig och blåsig ö med perfekta förhållanden för dem som gillar surfing av olika de slag.

Men passar även bleka nordbor som önskar få sol och värme i måttliga mängder.

Jag  vet inte om det var ett typiskt väder under våra två veckorna på Kap Verde och ön Sal men det var inte många eller långa stunder som det var klarblå himmel.

Solen försöker titta fram i sand/damm-dimman.

Utan det var antingen moln eller dimma av sand från Sahara som dämpade solens starka strålar. Vilket ju minskar risken att bränna sig. 

Bra, tycker jag som har en tendens att bli solbränd. Dessutom fanns det inte så många ställen att skydda sig från solen på stränderna. 

Mannen och dottern på väg ut för att ta sig an vågorna med surfbrädor.

Och  de solskydd som fanns var oftast upptagna.

Men trots moln och blåst var det en behaglig värme med i snitt 25 grader om dagarna och jag tror i runda slängar lika varmt i havet.

Den som är ute efter lyx och flärd på sin solsemester kanske inte väljer att åka hit. Möjligtvis om man väljer all inclusive och stannar på hotellområdet. För det är ett fattigt land och det är väldigt spartanskt. Lägenhetshotellet vi bodde på hade klassisk charterstandard och lägenheten var utrustad med det vi behövde för att klara oss, varken mer eller mindre. Hotell/poolområdet var fint och trevligt med en hel del grönska och växtlighet. 

Perfekt för avkoppling.

Men så fort man kom utanför hotellområdet märktes fattigdomen. 

Längst bort på gatan syns vårt hotell.

Många hus som inte blivit färdigbyggda, många hus som såg öde ut men som man sen upptäckte att det faktiskt bodde folk i och skräpigt på gatorna. 

Biltvätten i byn

Men utanför hotellen blommade det oftast fint.

Vårt hotell sett från restaurangen på stranden.

Men är man på sol och bad semester är det ju mest på stranden man hänger.

I Santa Maria, där vi bodde längst ner i söder på ön, är det vid piren det händer.

Det är här folk samlas för att titta på fiskarna som kommer in med sina fiskebåtar. Det är härifrån utflykterna med segelbåtar går och båtarna för dyk- och snorklingsturer. 

Och det är här det är bäst att bada då det bara är sand ner i havet. 

På stranden utanför vårt hotell var det en hel del sten ner till vattnet och när vågorna går höga är det svårt att hålla balansen och se var man sätter fötterna.

Sand/stenstranden utanför vårt hotell.

Det var också vid piren mannen och dottern tog en surflektion. Men vågorna var inte direkt nybörjarvänliga så lektionen varade bara i ca 20 minuter. 

Upp till bevis.

Dottern in action.

Mannen in action.

Efter den prövningen tror jag de blev avskräckta för resten av tiden ägnade de sig mest åt en lite lugnare form av vattensport, stand up paddling.

Orkar man inte stå och paddla kan man alltid ta med sig en solstol på brädan :)

Utmed stranden vid piren går även huvudgatan i Santa Maria som kantas av souvenirbutiker och restauranger.

No stress - Kap Verdiskt motto.

Typisk konst i souvenirbutikerna.

Jag som gillar färg föll pladask för den här fina dörren. Vill ha :) 

Vad äter man då för gott på Kap Verde? Naturligtvis blir det en hel del fisk och skaldjur eftersom det är det som det finns gott om och är det som är mest prisvärt.

Grillad tonfisk.

 Seafood pasta.

Grillad wahoo.

Vi hittade ett litet mysigt ställe som bara serverade mat och dryck gjord på färska frukter och grönsaker, som sallader, smoothies och juicer.

Enkelt inrett men riktigt mysigt.

Pannkaka med färsk frukt.

Smoothie med papaya, röda bär och ingefära. 

Eftersom det bara finns sand på Sal går det inte att odla något där, utan allt importeras. Därför kan jag inte påstå att det är särskilt billigt att leva och äta på Kap Verde, ungefär samma prisnivå som här hemma, något lägre. Men med tanke på hur fattigt Kap Verdianerna själva lever tycker jag inte att jag kan gnälla över priserna. Inte heller hade jag hjärta att pruta särskilt mycket i de små souvenirbutikerna, butiker där hela familjer delvis även lever och bor. 

Känner mig inte bekväm att pruta annars heller, men här kändes det verkligen inte som läge att jag med "fet plånbok" behöver dra av på priset. Om det nu inte var alldeles uppenbart att priset var satt alldeles på tok för högt. 

Efter 14 dagar hade man en ganska klar bild över vad ett rimligt pris är, och försäljarna hade nog lärt sig känna igen oss också för de fläskade inte på så våldsamt på priserna mot slutet. 

Nu är ju inte vi en familj som hänger på stranden eller vid poolen i 14 dagar utan vi gillar också att se oss omkring i omgivningarna och då gärna till fots.

Och vi gjorde även några utflykter med guide på ön, bl a med detta färdmedel. 

Men det tänker jag berätta mer om i nästa inlägg...

Del 2 - utflykter på Sal.