Skogsröjet 2026

Efter jobbet i fredags styrde mannen och jag husbilen mot Rejmyre, en liten ort inte långt från Norrköping ute i de östgötska skogarna. Mest känt för sitt glasbruk med lång historia. Men numera har också rockfestivalen Skogsröjet satt orten på kartan med tusentals besökare från både Sverige och utlandet. Festivalen har arrangerats årligen de senaste 20 år och i år var det alltså dags för oss att besöka den för första gången. De flesta jag känner och som varit där beskriver festivalen som familjär och mysig och nu med facit i hand håller jag verkligen med. Jag har ingen direkt erfarenhet av festivaler, så jag har något att jämföra med, men den här var verkligen städad och hade besökare i alla åldrar. Jag märkte inte av några som helst bråk eller kände av någon olustig stämning. Och jag har sällan campat på en mer lugn och tyst camping, vilket jag var lite orolig för innan, att det skulle vara skrik och skrän på campingen under hela nätterna. Men de flesta besökarna höll sig på festivalområdet och när det stängde och alla kom tillbaka var det ändå tyst och lugnt på campingen. Visst var det fest och musik på campingen men alla skötte det mycket snyggt. Dessutom roterade väktare runt på de olika campingarna i orten, vilket skapade trygghet.
Jag måste verkligen ge en stor eloge till arrangörerna som genomför hela arrangemanget så proffsigt. Med hjälp av hela orten som sluter upp och gör festivalen möjlig. Det måste skapa stor gemenskap på en så liten ort när alla går samman och hjälps åt för att få ett så pass stort arrangemang att fungera.  Imponerande!

Inget röj på camp Reja iallafall.

Vädret var toppen och vi cyklade mellan husbilen och festivalområdet under lördagen för att äta, vila öronen och byta om till lite varmare kläder framåt kvällen. 
Vi passade även på att besöka det lilla lokala destilleriet i Rejmyre för guidning och gårdsförsäljning av deras gin. Mer om det besöket kommer i ett eget inlägg.

Festivalen håller på under tre dagar, men vi nöjde oss med ett dagpass för lördagen, 
och banden avlöser varandra växelvis på två scener under hela dagarna.

 

Och den jag tyckte levererade allra bäst under lördagen var Erik Grönwall. 
Vilken energi och vilken röst. Mycket bra!

 Och nu när jag själv har upplevt Skogsröjet, och den familjära stämningen, så är det inte omöjligt att det blir fler besök i framtiden. Men att tillbringa tre dagar på festivalen,
det är jag tveksam till. Men absolut ett dagpass, om solen skiner 😉