fredag 4 januari 2019

Boken om mig


2019-01-01
 
Eftersom jag vet efter att ha jobbat hela mitt vuxna liv inom äldrevården 
hur värdefullt det är för personalen att få en bild av personerna de ska bemöta och hjälpa,
och som inte längre själva kommer ihåg vem de är och har varit,
så vill jag själv berätta min historia om vem jag är, vad jag hade för drömmar och hur mitt liv kom att bli 
medans jag själv kommer ihåg och kan berätta. 

                                                                              Det började en söndag i maj 1970…

                                                                                                                                                         
Inledningen i min egna bok om mig själv :)
Förra året köpte jag Boken om mig till mina föräldrar i julklapp.  
Klicka på länken och läs vad jag tycker om boken och få en mer ingående beskrivning av boken som jag skrivit i kommentarerna.
Och jag köpte också boken till mig själv, som alltså har legat ett år i garderoben i väntan på att jag skulle få inspiration för att sätta igång, och nu med några dagars ledigt kom suget att börja. 
Nu är ju boken på tok för liten för att rymma tankar och bilder från ett helt liv, och i mitt fall bara hälften av livet, för jag hoppas ju att det ska bli minst lika långt till, så min plan är att använda boken som inspiration och uppslag till ämnen, tankar och ögonblick som jag vill lyfta fram från mitt liv. För att sedan skriva ner, klistra in och bevara i en egen större pärm.
Jag började med att samla ihop sidorna, som tyvärr hade lossnat efter många års bläddrande, från boken Mitt första år där min mamma skrivit så fint och samlat bilder från mina första år, och satte in i min nya pärm. Där kommer även det fina collaget från min svärmor på min 40-årsdag att sättas in och vart efter andra bilder och minnen från mitt liv.
Känns skönt att ha kommit igång och viktigt att själv kunna berätta.


Efter att den här bilden togs och jag började skriva på inlägget så har jag börjat att sätta in bilder och skriva om min skolgång. Jag hittade gamla klassfoton i gömmorna från lågstadiet där jag hade skrivit upp alla namnen på baksidan, både på klasskompisar och lärare. Ordning och reda redan som barn. Det underlättar nu :)

2 kommentarer:

  1. Åh, vilket spännande projekt! Ja, tänk om alla hade sitt livs historia i bokform på äldre dagar, det vore guld värt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag jobbade på en demensavdelning var det en man vars anhöriga som hade satt ihop en pärm med foton från hans liv och på hans familj. Det var till stor hjälp när man skulle försöka förstå vem han pratade om och det gav även uppslag till samtalsämnen. Verkligen guld värt.

      Radera