Bloggat i 10 år 4 augusti 2022

Tankar om livet 

En tanke är att livet måste bestå av något mer än att ha en karriär, att vara lyckad i sina egna och i andras ögon eller att ställa för höga krav.

Nästa tanke är att livet måste fyllas med upplevelser, drömmar och aktiviteter som vi gillar och får energi av för att vi inte ska gå under.

Den här bloggen tänkte jag skulle inspirera till att hitta sig själv och sina drömmar, locka till att ta vara på livet här och nu och samtidigt vara en resa för mig mot mina mål.
Kanske någon blir inspirerad till att följa sin innersta röst och strunta i förväntningar och krav för att istället uppfylla sina drömmar.
Kanske någon blir inspirerad och får kraft för att ändra sina mönster i vardagen och därmed börjar uppskatta sig själv och sin omgivning mer. Ingen skulle bli gladare än jag.

Ja, så skrev jag för tio år sedan i Mitt allra första blogginlägg på Studio Livskraft 20120804.

Vilka av mina drömmar har då gått i uppfyllelse, och vilka har stannat vid att vara just drömmar? Och har jag lyckats hitta mig själv och fylla mitt liv med upplevelser och aktiviteter som jag gillar? Ja, men det måste jag väl ändå säga att jag just nu är på en bra plats i livet, tack vare att jag hittat mig själv och tack vara att jag tog tag i saken och bytte karriär och nu är på en arbetsplats där jag verkligen trivs, både med kollegor, arbetstider och arbetsuppgifter som jag själv kan påverka.

En annan dröm jag hade/har är att bli min egen. Men där är jag inte än, och det ser inte ut att bli av under den närmsta tiden heller. Idéerna kring vad jag ska syssla med som egen företagare har växlat under åren. Redovisningskonsult var en idé. Kalasfixare en annan. Café skulle kanske kunna vara möjligt.

Att öppna en yogastudio och skapa en trädgård för tanke och rekreation har också funnits i mina tankar. En trädgård för själen. Det är bara det att jag inte gillar att stå i centrum, så yogalärare är väl inte riktigt min grej. Alltså skulle jag behöva slå mig samman med någon likasinnad som vill öppna en yogastudio och som vill ta på sig biten att leda grupper, medans jag kan ta på mig den administrativa biten och marknadsföra företaget.
Vad det gäller vår trädgård som en plats för rekreation och eftertanke har det stannat vid att vara det för oss och vår familj, men inte mer än så...

Och visst har jag fyllt mitt liv med upplevelser.
Jag har dels varit ute på långresor och upptäckt världen.

 Santorini

 Thailand 

Kap Verde  

 

Nya Zeeland 

Österrike

 Men så kom coronan emellan och satte stopp för resandet utomlands 
och jag fick nöja mig med att fira min 50-årsdag i Trosa istället för på Madeira.

 Det är en ny dröm jag har, att resan till Madeira blir av till slut.

Men även i trakterna här hemma finns det mycket att upptäcka.
Vi blev med husbil förra året och gjorde några utflykter i närområdet.

Kolmården-Nävekvarn-Jönåker

 Brevensbruk

Östgötadagarna

Och i sommar har jag rapporterat från vår husbilssemester
i trakterna runt Vänern och Vättern. 

Men man behöver egentligen inte alls ge sig iväg särskilt långt
för att hitta nya platser att upptäcka.
På andra sidan sjön här hemma till exempel finns en gammal nedlagd gruva att utforska.

Sätragruvan, Finspång

Så visst har jag fyllt mitt liv med upplevelser och äventyr som jag bloggat om.
Men hur kommer det sig egentligen att jag började blogga om mat? Jo, att det blev just mat var mest av en slump, som berodde på idétorka.
Framför allt är bloggen ett sätt för mig att få utlopp för min kreativitet. När jag började blogga visste jag egentligen inte exakt vad jag skulle blogga om, och det tror jag nu i efterhand inte heller var det allra viktigaste, att ha ett tema, utan det som drev mig var att få bygga upp själva sidan, att bygga en blogg. Vilken bloggportal skulle jag använda? Hur ville jag att layouten skulle se ut? Vilket typsnitt passade bäst? Vad skulle jag kalla min blogg? Och hur skulle jag få folk att uppmärksamma min blogg och börja läsa? Det var några av alla frågor som dök upp och som jag ville forska i och lösa.
I min första blogg, Studio Livskraft, skrev jag om sånt som för mig kändes viktigt i livet just då. Men snart insåg jag att eftersom en stor del av livet kretsar kring att laga mat och att äta så blev det en hel del inlägg med mat och recept, en insikt som ledde till att jag även startade Min Lilla Kokvrå. Min Lilla Kokvrå startade jag alltså inte för att jag brinner för att laga mat, utan för att laga mat och äta är något man gör dagligen och därmed är ett perfekt ämne att skriva om, med stora chanser till nya uppslag så gott som varje dag. Som en extra bonus innebar det även att vi i vår familj började äta betydligt mer varierat och allsidigt än tidigare, man måste ju hela tiden leverera nya recept i bloggen. Men matbloggen har med tiden blivit så mycket mer än bara mat, för det är som sagt min kreativa ådra som får sitt utlopp i bloggen. Jag har alltid gillat att pyssla och arbeta med händerna och det blev lite för komplicerat att dela med sig av både matlagning och annat pyssel i två olika bloggar, därför bestämde jag mig för att lägga ner Studio Livskraft och bara ägna mig åt Min Lilla Kokvrå, med den följden att det numera inte bara är mat och recept i bloggen, utan så mycket mer. Det finns ju så mycket roligt jag tycker om att göra, baka, arrangera blommor, påta i trädgården, sy, måla, resa, skriva... och i och med bloggen så får jag i stort sätt dagligen utlopp för min kreativitet, och kan dessutom samtidigt dela med mig av mina tips och idéer till den som är intresserad och vill veta mer. Bloggandet har helt enkelt blivit en del av min vardag, en hobby som får mig att skingra tankar, reflektera över livet och att koppla av.
Att fota är även det ett sätt för mig att få utlopp för min kreativitet. En bild till ett inlägg är ett måste, även om bilden inte har något som helst att göra med det som står skrivet :)
De senaste åren har jag dock bara fotat med min mobilkamera. Det var en dröm och min ambition att utveckla fotandet. Och jag fick många bra tips kring fotandet när jag deltog i en fotoutmaningen 2015.

Balans - tredjedelsregeln

Se alla min 45 bidrag till fotoutmaningen här.

Men tyvärr ledde det inte till något mer proffsigt fotande utan det blev istället mobilen som jag allt mer kom att använda för att fota till bloggen.
Det är ju väldigt smidigt med mobilen, man har den ju alltid med sig nu för tiden. Men det är fortfarande en dröm att skaffa mig en "riktig" kamera och fota "riktiga bilder".

Bloggen är också ett tidsdokument, över t ex sonens och dotterns studenter, resor och inte minst pandemin. Och jag har träffat så många härliga och peppande bloggvänner genom åren. Livsnjutarna som lagad mat och njöt av livet, Katarina som utmanade mig att baka Hela Sverige bakar utmaningar, VisaLiza som fick mig att berätta om en Coca-cola flaska vi hittade i skogen när vi flyttade in i vårt hus och skogen användes mer eller mindre som en soptipp och Flower of fame som tog så inspirerande foton. Bara för att nämna några som gjort avtryck här på bloggen. Tyvärr har många av dem, av olika anledninger, slutat blogga. Kanske någon kikar in här emellanåt, men det blir inte så många kommentarer längre.

Det som jag också bloggade om på Studiolivskraft och som iallafall jag hade en dröm om, men som aldrig blev mer än en dröm, var att göra vår trädgård till en oas för återhämtning för fler än bara vår familj. Vår renovering av hus och trädgård har pågått i 25 år men nu är vi inne i en ny fas i livet, mannen och jag. Barnen har flyttat ut och vi håller på att avsluta renoveringen för att sälja och flytta in till stan (Norrköping) till en lägenhet. Den processen har pågått så smått under fyra år nu, både mentalt och med förberedelser att rensa ut och putsa på finishen. Nu drömmer vi om att flytta utomlands halvårsvis. Och kanske skaffa oss en kolonilott.

Ett liv med koloni.

 

Så för den som är nyfiken på vad jag kommer hitta på och fylla mitt liv med de närmsta åren, och vilka fler av mina drömmar  som kommer gå i uppfyllelse, så är det bara att hänga kvar här på bloggen och hålla er uppdaterade.
Jag tackar för ert intresse och engagemang under de gångna 10 åren. Hoppas det blir minst 10 år till :)  Kram Birgitta