Fortsätter på temat tankens kraft...
Håller ni med?
Jag
tror att vi ibland kanske lurar oss själva att tro att det vi verkligen
vill tar vi oss tid till men egentligen hindras vi av många måsten och
borden och andras viljor som går före.
Vi är just nu uppe i en flytt, mannen och jag, en flytt som jag drömt om i många år.
En flytt som innebär färre måsten, i och med att vi slipper hus- och trädgårdsarbete.
En flytt som frigör tid för att upptäcka nya platser, i och med färre ägodelar som kräver tid.
En flytt som erbjuder större utbud i vardagen, i och med närheten till kultur och fritid.
Det
vi verkligen vill och drömmer om kommer ofta i andra hand? Eller är det
bara något som vi mammor känner, att barn och familj går före våra egna
viljor och behov?
Jag
själv upptäcker att ju äldre mina barn blir desto större utrymme har
jag, eller tar jag mig, att förverkliga mina egna drömmar och
önskningar.
Man vill sina barn så väl så man lätt glömmer bort sig själv emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar